Hemma i rummet igen och har precis fått i mig mat. Var förbi shock efter jag slutat för att inhandla ny hårfärg. Börjar vara dags att fixa bort utväxten igen. Kom däremot på att jag glömde ta med mig handduken och tshirten jag brukar använda då jag färgar håret. Ajja jag löser det på nåt sätt.
När jag vandrar på den steniga vägen genom livet
När det känns som jag bar på en sorg
Då gömmer sig solen sakta i moln
Och Ordet är adjö
Snart faller snö i mina drömmar
Jag måste resa igen och leta efter tröst
Jag måste leta igen efter ömhetens röst
Jag måste resa igen till nästa höst
Den ständiga resan till nästa höst
-Opeth (Marie Fredriksson Cover)
Fick en sån här jäkla dipp i humöret igen. Vill lägga mig ner och gråta. Eller allra helst ha nån som kramar om mig och säger att det blir bra nån gång. Inte för att jag tror det nånsin blir det men man kan ju alltid hoppas. Eller är det det som är felet? Att jag får mig själv att hoppas, får mig själv att tro att det nån gång ska bli bra medan det egentligen aldrig kommer bli så.
Jävla skit vad jag är less på det här. Kan inte folk bara sluta ljuga hela tiden? Varför inte bara säga som det är istället? Jag vill ha mina vänner här. De som vet vad jag menar, de som inte ställer frågor utan bara förstår, bara finns där för en. Känns som att de är oändligt långt borta och jag känner mig vilsen. Vilsen i mina tankar och vilsen i mig själv.
När det känns som jag bar på en sorg
Då gömmer sig solen sakta i moln
Och Ordet är adjö
Snart faller snö i mina drömmar
Jag måste resa igen och leta efter tröst
Jag måste leta igen efter ömhetens röst
Jag måste resa igen till nästa höst
Den ständiga resan till nästa höst
-Opeth (Marie Fredriksson Cover)
Fick en sån här jäkla dipp i humöret igen. Vill lägga mig ner och gråta. Eller allra helst ha nån som kramar om mig och säger att det blir bra nån gång. Inte för att jag tror det nånsin blir det men man kan ju alltid hoppas. Eller är det det som är felet? Att jag får mig själv att hoppas, får mig själv att tro att det nån gång ska bli bra medan det egentligen aldrig kommer bli så.
Jävla skit vad jag är less på det här. Kan inte folk bara sluta ljuga hela tiden? Varför inte bara säga som det är istället? Jag vill ha mina vänner här. De som vet vad jag menar, de som inte ställer frågor utan bara förstår, bara finns där för en. Känns som att de är oändligt långt borta och jag känner mig vilsen. Vilsen i mina tankar och vilsen i mig själv.
Vi finns alltid för dig vännen, kanske inte så att du fysiskt kan se oss, men vi finns hos dig ändå. Och om det är till någon tröst kan du alltid ringa.
SvaraRaderaFuck the bad guys <3 We should feed the zombies with their brainz!
Sv: Ja, känns toppen! Yay, bio date med Linnéy! :D
Vi ska röja när alla är hemma, det ska vi, lita på det <3
Det kommer att bli bra raring! Det är inget fel i att hoppas, vad det nu än gäller, intalar du dig att det blir bra förr eller senare så kommer det att bli det också på något vis. :)
SvaraRaderaStå på dig mot folk som ljuger, visa att du är så jävla mycket bättre och mer värd än vad de är! Du är stark nog för det, låt dig inte slås ner av såna idioter... Och alla har nog känts sig vilsen nån gång, men det är såna som du som ändå hittar tillbaka till slut. :*