

Har äntligen sytt färdigt mina shorts i lagfärgerna orange och svart. Kände mig inte ha råd att beställa några från usa som några av andra gjorde, så jag köpte tyg och tråd för 176:- och sydde mina egna. Imorgon blir det att ha dem på träningen och se hur de känns, men av det jag provat nu medan jag sytt så är de jäkligt sköna.
----------------------------------------------------------------------------------------
Följande skrivs som en pepp för mig själv och för att få ur mig lite tankar.
Tog även tillfället i akt att träna mig på att vara med på bild utan att dölja en massa, eller hur man då ska uttrycka det. Bli vän med mig själv och sluta upp med mina nedvärderande tankar om hur jag ser ut.
Har annars alltid på mig strumpbyxor på benen och en tröja eller kofta för att inte visa armarna. Är helt omöjligt för mig att visa mig utan nåt på armarna. Har blivit lite bättre eftersom förut använde jag munkjacka året om, även på sommaren då det var +30 ute. Nu kan jag i alla fall ha tshirts utan något över. Men linnen eller klänningar utan ärmar,
big no att ha det utan en kofta eller annat över.
Men nu i och med roller derbyn så har vi ju matchlinnen. Och då kommer jag ju tvingas vara utan. Går som inte att ha en tröja över med alla skydd, plus att det bara blir jävligt varmt då. Så det är bara bita ihop och försöka tänka positivt. Lär förmodligen ha stor ångest första gången jag ska ha mitt linne och vara kring andra. Men förhoppningsvis blir det bättre efter ett tag.
Har bestämt mig för att jobba ännu hårdare med att bli vän med mig själv i år. Jag har kommit en bra bit mot för hur det var innan men det är fortfarande än bit kvar. Och om folk tycker att jag är negativ och självkritisk nu så har ni ingen aning om hur det var tidigare. Jag försöker verkligen nu. Har fortfarande svårt att ta komplimanger och tränar på att säga tack istället för att säga emot. Även om jag inte alltid lyckas med det.
Målet är att en dag kunna ha ett linne eller en klänning på mig utan att behöva ha en kofta över. Och utan att jag ska ha ångest över att jag inte har på mig den där jäkla koftan.
Skoltiden i Sorsele förstörde verkligen så sjukt mycket för mig och jag har fortfarande inte kommit ifrån det. Allt jag fick höra då sitter kvar och ekar i huvudet då jag ser mig själv i spegeln de dagar som är sämre. Men de ska inte vinna över mig. Jag lever fortfarande och nu gör jag allt vad jag vill mer än någonsin. Och jag vet att jag ska klara det nån dag.