A Fair Judgement

Losing sleep, in too deep
Fading sun, what have I done
Came so close to what I need most
Nothing left here
Cut the ties, uncover disguise
Left behind all intertwined
Lost control, moved out of the role now
Nothing's left here
Leave it be
It was meant for me
Soul sacrifice
Forgot the advice
Lost track of time
In a flurry of smoke
Waiting anxiety
For a fair judgement deserved
-Opeth

Sex månader och tre veckor. Sen var det slut. Orkar inte med att aldrig träffa den man älskar. Fyra månader sedan senast vi sågs. Ingen av oss har råd att kunna träffas den närmsta tiden. Osäkerhet om när vi ska kunna ses. Hur lång tid ska det ta? Kommer det ta lika lång tid innan vi ses igen efter det? Sex månader och tre veckor. Träffats två gånger under hela den tiden. Alldeles för lång tid emellan för att jag ska klara av det. Känner mig misslyckad. Varför orkar jag inte mer? Varför är jag som jag är. Jävla ångest. Jävla klump i hjärtat. Har antagligen gjort sämsta beslutet någonsin. Första och enda jag älskat. Och så orkar jag inte mer än så. Det gör så ont inom mig. Tårarna bränner bakom ögonlocken. Klistrar på ett leende och hoppas att ingen ska se hur ont det gör. Det är ju trots allt mitt fel att det är slut.