Håller på att packa ihop det som ska med på spelningen i Arvidsjaur och lagar mig nåt att äta. Åker med bussen till Arvidsjaur 14.10, vet inte riktigt var jag ska göra där sen medan jag väntar på att de andra ska komma, men det löser sig nog, Kajsa ska ju också åka bussen så jag är ju inte ensam om det.
Gör ont inom mig nu igen. Varför ska jag alltid lyckas tjorva till det med mina känslor? Lovade mig själv att undvika så mycket som möjligt att tycka om folk för mycket och så går jag och blir kär. Om jag nu är det? Har inte känt så här tidigare i alla fall. Och det gör så ont inom mig av saknad nu. Har inte träffat honom på en vecka och jag vet inte när jag kommer hinna se honom igen. Åker ju till Slagnäs och börjar jobba på söndag och jag vet faktiskt inte när jag ska tillbaka till Piteå nästa gång. Enda jag vet är Pdol och det är ju mer än en månad innan det är.
Har ångest och vet inte vad jag ska göra. Vill prata med honom om det men samtidigt vill jag ju inte smsa eller nåt sånt, vill träffa honom och prata med honom. Synd bara att han jobbar så sent hela tiden, annars hade jag kunnat vara med honom i tisdags- eller igårkväll. Men inte det inte.
Jävla känslor. Hatar då man inte vet vad man ska göra. Och hatar ovissheten, att inte veta hur den andre tycker, känner och tänker. Kärlek och förhållanden är bara jobbigt. Tror det är det som oftast får mig att må dåligt nu för tiden. Verkar sällan ha den turen att de jag faller för tycker likadant om mig. Hoppas på att det är annorlunda den här gången. Hoppas jag hinner se honom innan jag åker till skogen och blir fast där. Hoppas jag hinner prata med honom om det. För jag vill faktiskt hellre höra att han inte tycker samma sak än att gå runt och fundera kring det hela tiden.
För det är ju så med mig, jag tänker alltid alldeles för mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar