Somewhere Safe

Nu är det så där jobbigt igen och jag vet inte riktigt vad jag ska tänka och tro. Att jag alltid ska börja tänka för mycket när det gäller mina känslor. Velar en massa fram och tillbaka utan att egentligen komma nån vart. Var länge sen jag kände mig så trygg som i fredags och nu känner jag bara en stor saknad. Och så fort jag känner så blir jag rädd. Jag vill inte känna för mycket för någon, undviker det så mycket som möjligt. Vet att det bara innebär att man blir sårad i slutändan. Jag tror inte på kärlek för min del, eller förhållanden heller för den delen. Så varför vill jag ens veta hur han känner. Varför vill jag bara vara med honom nu. Få ligga där och känna mig trygg för en gångs skull.
Jag vet att jag oftast bara tycker om folk mycket, men inte nog mycket för att vilja vara ihop med någon. Är lite jobbigt ibland, men det går inte att göra något åt, jag tror inte jag kan bli kär. Kanske man borde chansa ändå ibland, våga låta känslorna ta över och hoppas på det bästa, att man inte är ensam om att tycka så. Men jag vet inte, har ingen aning om det kan vara så nu eller om jag bara drabbats av vårkänslor eller nåt. Får väl se vad som händer helt enkelt, ville bara skriva av mig lite först.