One Year Ago

Idag är det alltså ett år sen (onsdagen den 15 oktober 2008) jag klantade mig då jag spelade basket. Jag och Kajsa var för att spela med dem på pitholm eftersom jag inte kunde vara med på träningarna på skolan. Det var första gången vi var där och redan under uppvärmningen föll jag. Det var inte ens nån i närheten utan jag bara sprang själv med bollen och skulle stanna upp lite för att kunna passa vidare. Däremot tog det mer stopp än vad jag väntat mig och helt plötsligt låg jag på golvet och kände direkt att allt inte stod rätt till. Jag kände även att jag inte har möjlighet att resa mig upp och bad dem ringa en ambulans. För en gångs skull envisade jag mig inte om att resa mig eller liknande eftersom jag visste att jag inte skulle klara av det. Medan vi väntade på ambulansen kände jag allt mer smärta komma. Inte bara i benet utan även i armen, som jag förövrigt höll i med andra armen eftersom den kändes allmänt konstig.

Väl på Piteå sjukhus fick jag två panodil mot smärtan för att sedan få ligga i ett rum en väldigt lång stund innan de ens kollade till mig. Tillslut kom en läkare som kände efter lite på knät och armen. Jag får även, efter ett bra tag, komma upp till röntgen. Något som behövs göras om flera gånger för att få bra bilder. Därefter blir det ännu mer väntan. Mitt i natten beslutade de sig för att skicka mig vidare till Sunderby sjukhus.

Under dessa dagar blev det en hel del väntan, som det brukar bli på sjukhus. Det visade sig i alla fall att jag hade fått två sprickor från knät och ner, något de tydligen inte sett förr och inte riktigt visste hur de skulle fixa. I armbågen hade det slagits loss en del så det var inte så konstigt att jag tyckte det kändes mysko. Fredagen opererade de min armbåge och gipsade mitt ben. På kvällen tappade jag dock känseln i tårna. De klippte då upp gipset eftersom de trodde det satt för hårt. Det visade sig då att det tydligen klämt nån nerv så jag hade ingen känsel från knät och ner. Lite läskigt att se dem sticka en penna på benet och tårna utan att känna något alls, något det tog ett rätt bra tag innan jag kunde känna nåt igen. De beslutade sig i alla fall för att även operera knät, vilket de gjorde söndagen. Detta innebar att jag fick böja på benet så länge jag inte stödde på det. Jag var även tvungen att ha en stödskena på foten för att inte få dropp-fot eftersom jag fortfarande inte kunde röra foten. Under den veckan gick jag även på en hel del olika smärtstillande bla morfin.

Jag lämnade återigen sunderby sjukhus onsdagen den 22. Jag låg förövrigt på barnavdelningen, vilket var ett väldigt bra ställe att vara på och personalen där är helt underbar! Vissa tyckte att jag åkte hem lite väl tidigt, men jag ville hem och träna mig på att klara mig själv. Jag satt ju dessutom i rullstol nu eftersom jag inte fick stödja på benet och hade armen i gips. Den gipsade armen gjorde det lite svårt att spela bas, men efter tre veckor fick jag ta av det och då kunde jag lättare spela igen.

Jag satt i rullstol i 6 veckor. Detta hindrade mig dock inte från att fara på konserter. Jag hade ju tex bestämt mig för att fara på Nordic Rage det året, vilket var veckan efter att jag fått komma hem. Och dit åkte jag, utan hjälp och allt. Så jag fick be folk där om hjälp att ta mig fram. Sen sov jag hos Lollo som jag även var med på lördagen. Med andra ord, allt går bara man vill att det ska göra det.

När jag sedan skulle börja gå igen gick det långsamt. Foten kunde jag fortfarande inte lyfta på sen de förstört den genom att gipsa. Lyckligtvis har det nästan gått till sig nu, men det var först i sommar som den började fungera någorlunda bra. Sen operationerna har jag nu alltså 1 platta och 2 skruvar i armen (vänster) och i knät (höger) har jag 2 plattor och 10 skruvar. Har även en ca 10 cm stort ärr på armbågen och flertalet mindre på benet. Men det är sånt man får ta då man är klantig och faller. Fick dock höra kort efteråt att det mest troligt var handbollsklister på golvet vilket ju då förklarar hur det kunde ta stopp så tvärt..

Så nu vet ni lite mer om var jag gjorde för ett år sen, om ni nu orkat läsa igenom allt. Har fortfarande ont till och från beroende på om jag sprungit eller liknande. Förhoppningsvis kan jag vara med på basketen då den börjar om på skolan igen, hoppas den gör det snart.
Men nu ska jag packa och sen ta och sova, imorgon drar vi till överkalix, bussen går vid kvart i elva. Lördag är det spelning, så är ni i närheten av överkalix då kan ni ju komma förbi och lyssna på oss. Hoppas bara vår sångerska blir frisk så att vi kan spela. Krya på dig Lisa!!